Nyhetsbrev från Rumänien

Maj 2004

Kära faddrar och sponsorer!
En hälsning till alla trogna faddrar och sponsorer i vacker försommartid. Vi kan inte nog uttrycka vår tacksamhet för att ni är med och stöder arbetet bland ävergivna barn och ungdomar i Rumänien.
Man förundras och gläds då man ser de fantastiskt positiva förändringar som många barn och ungdomar fått uppleva, tack vare er insats.
Målet är att alla de små övergivna barnen ska få en familj, för det är det allra bästa.
Många barn har integrerats väl i familjer och det, samt de svåra problem vi ser hos barn som lever på institutioner, sporrar oss att jobba för att ännu fler barn, även de större, ska få familjer.
Låt oss ta några exempel.

Sandor, 19 år, slutade på Cadea förra sommaren och fick det sista läsåret komma till en familj på helger och lov. Efter avslutad skolgång flyttade han hem till familjen. Vanligtvis är det svårt för ett barnhemsbarn att anpassa sig i en familj, för det är en främmande miljö, men Sandor trivs, älskar sin familj och de honom.

Maria är 12 år. Hon växte upp på barnsjukhuset och Casa Alba och hade svåra problem med tal och inlärning. Efter en tid av mycket stöd och kärlek i sin fosterfamilj har Maria utvecklats till en ung dam med stil och begåvning.

Lidia är 6 år och har varit adopterad halva sitt liv efter att ha övergivits som liten. Hos sin adoptivfamilj har hon fått uppleva den omsorg ett barn behöver få för att känna trygghet och sprudlande glädje.

Då lilla Silvia 6 månader kom till Casa Alba var hon bara tre dagar och fick direkt en ”mamma” i Kari, en amerikansk volontär. För ett par veckor sedan blev Silvia, som är en harmonisk liten varelse, adopterad av en rumänsk familj.

Casa Silvia är ytterligare ett exempel på hur chanslösa barn fått en familj. Det är nu ett år sedan hemmet öppnades för fem barn med särskilda behov.
Det anställda föräldraparet har två egna barn, så det är en stor och härlig familj. Alla förundras och gläds över den positiva utveckling som barnen gjort. Att se t ex Atilla gå själv och kommunicera gör att man får tro för vilken förändring som helst.
Fem av barnen går glada iväg till vår särskola varje morgon. Där finns ytterligare femton barn vars föräldrar är mycket tacksamma för att deras barn får gå i skolan. Utan vår särskola, som är integrerad i den normala skolan i Marghita, skulle barnen inte gå i skolan alls.

Casa Silvia har, som sagt, funnits ett år. Casa Alba firar denna månad 8 årsjubileum. De större barnen ordnade fest en dag ute på gården med saft, kakor och lek. Craciun, som är nio år, höll ett tal där han tackade personalen för att de tar så väl hand om barnen.
Under påskhelgen var både Casa Silvia och Casa Alba stängt, för barnen var hemma hos personal och volontärer.

Återigen har flera högstdieskolor gjort dagsverken till förmån för EFI:s arbete i Rumänien. Det är tjusigt då barn och ungdomar engagerar sig för att hjälpa barn och ungdomar, som har det svårt. Den här våren har vi haft praktikanter och besök från olika bibelskolor, gymnasie- och högstadieskolor, som sett hur de insamlade pengarna används.

För närvarande är ett sk. byggteam, från Småland här och gör en ovärdelig insats på vår depåbyggnation. De sätter plåtväggar på depådelen och spacklar och sätter väv på innerväggarna i kontorsdelen. Det är det andra teamet i år från Småland. Vi tar gärna emot fler byggteam. Finns det andra landskap som kan göra en liknande insats?

En liten nyhet, som är vård att nämnas, är att uthuset på gården till det nya Herculane är färdigrenoverat. Det är inrett och bosatt av tre tjejer, trots att det från början kallades pojkhuset.

På internatet i Cadea bor endast 14 pojkar, varav de flesta slutar skolan i sommar, så det är osäkert hur det blir i fortsättningen. En trogen grupp volontärer besöker internatet 1-2 gånger i veckan för att ge omsorg och stimulans, materiellt, andligt och socialt.

Förberedelser för sommarens läger är igång och många barn längtar förväntansfullt på att få komma till lägergården i Svarta Skogen. Årets säsong inleds med en bröllopsfest i lägergården. Imi, som är en av våra pojkar som har eget boende, gifter sig med Csilla.

Tacksamma och förundrade ser vi hur en efter en av övergivna och vilsna barn och ungdomar hittar sig själva och ”hittar hem”
Tack för att ni vill fortsätta stödja vårt arbete att ge hopp till de chanslösa!
Hälsningar EFI Fadder

”En enda blick från dessa mörka ögon är det enda som behövs för att påminna mig om varför jag är här. Ett enda av dessa leenden som sprider sig i de små ansiktena är det enda jag behöver för att varje dag här ska vara guld värd. Lyckligtvis blir jag dagligen och många gånger om påmind om varför jag är här och får bekräftelse på att varje dag är guld värd. För ingen ska tro att det är helt enkelt att vara volontär, så påminnelserna behövs. Bara att gå och kasta soporna är en upplevelse i sig. Aldrig hade jag kunnat förbereda mig på hur det känns när en liten pojke i slitna kläder tar soppåsen ur händerna på mig. Aldrig hade jag kunnat förbereda mig på de livshistorier som barn som jag arbetar med på Casa Alba har. Inte heller de många livshistorier och livsöden som flera människor jag möter här har.
Innan man ser det med egna ögon går det inte att föreställa sig den fattigdom och de många hemskheter som finns här. Men det är långt ifrån allting som är hemskt och jag hoppas innerligt att ingen blivit avskräckt för att komma hit. Jag har inte ens varit här i två månader och om några veckor är min tid här slut, och jag vet redan nu att beslutet att åka hit ner kommer att vara ett av de bästa och mest värdefulla i mitt liv.
Det är mycket som är jobbig att vara med om och att se, men de lyckliga stunderna och det oändliga som man får tillbaka från barnen och alla andra här är värt precis allt. Jag behöver bara en enda blick och ett leende från något barn för att bli påmind om det.”

Malin Säberg
Volontär på Casa Alba våren 2004

Läs tidigare fadderbrev.